Ett Litet Liv

Mitt Liv har liksom krympt.
Bara blivit mindre och mindre…
Ungefär som en Angora-tröja tvättad i för hög värme…

Det riktigt märkliga är att KANSKE har jag Alla Svaren,
Alla Insikterna…
Men saknar STYRKAN/ KRAFTEN/
att GÖRA Nåt åt Det…

Klockan är Mitt på Dagen.
Jag kan inte ens minnas när jag var glad PÅ RIKTIGT – SIST…
Eller kände Framtids-tro…
Eller Njöt av att Leva…
Mest är det en känsla av Sammanbiten hopplöshet.
Av att –
Näe, jag kan/ får inte/ ta livet av mig
för Vännen J’s skull…
Eller för Syrrans skull…

Å jag kan ännu höra min kära Mamma och Systers röster inuti mig…
Alltså från Tiden INNAN Syrran bröt med Morsan
De frågar;
Vad är det för FEEEEEEEL på Dig??!!!!
Varför kan du inte välja Livet??!!!

Å Syrran som för nåt tag sen påtalade
att mitt problem är att
jag har alldeles för mycket Tid
att ägna åt mina tankar och känslor…

Mmmm.
Jo. Så kan det ju vara.

Men då tänker jag,
Ett Samhälle som INTE VILL HA Vissa Individer
Ett Samhälle där Bara De Starka DUGER
För MIG är det SVINDLANDE NÄRA 30-talets Nazi-Tyskland.

Jag HAR INTE VALT att Vara SÅ HÄR.
Jag VALDE ALDRIG att Växa upp i en Djupt Dysfunktionell Familj.
Jag VALDE ALDRIG att Bli Så SÖNDERTRASAD inuti som jag har blivit.

Och – For The Record – INNAN Hennes ”Uppvaknande” –
Var min Syster en Del av Den Familj som Trasade sönder mig.
Det var – de facto – min Syster – som skrek i telefonen
att jag hade gett vår gemensamma Mamma Cancer
På grund av att jag hade brutit kontakten med den gamla Narcissistiska Häxan.

De kan dra åt Helvete – HELA DJÄVLA HÖGEN!!!

Lång Dags Färd mot Natt

Titeln är från en Pjäs.
Som sen blev en Film.
Författaren heter (hette) Eugene O’Neill.
Och vad Pjäsen hette står i rubriken…
Den är från Den Tiden då det stod Jukeboxar på vart och vartannat Cafe…
(Apropå Jukeboxar)
Det sägs att Jerry Lee Lewis –
Varenda GÅNG turnébussen stannade vid nåt hak längst vägen –
la i en slant i Jukeboxen och spelade en av sina egna låtar…
Man kan få för sig att ”Killern” var DJÄVLIGT självgod..!!!
Fast. Då vet man inte särskilt mycket om just JUKEBOXAR!!
Alla Jukeboxar har ett räkneverk inuti.
Med jämna mellanrum läste man av detta räkneverk
och BYTTE UT de singlar som inte spelades så ofta..!!
Så vad Jerry Lee i själva verket gjorde –
Var att BÄTTRA PÅ Statistiken för hans låtar!!
För att de på det viset skulle få stanna kvar i Jukeboxarna.

Det är Rätt Mycket här i Världen som inte är vad det först SYNES vara.

Jag kan inte sova.
Imorgon ska det bli s.k. Nätverks-möte.
Det känns som om Hela Min Framtid är på Spel.
Mitt Liv.
Jag.

Förtidspension vs Ev Praktik…

Isolering vs ”Tillhörighet/ Sammanhang”

Hmmmm.

Diffe å jag

Jag vet.
Det är ett INTERNT uttryck.
Jag ber om Ursäkt för Det.
Eller – det gör jag inte alls det.
Det får va slut nu med Ursäktandet!!
Nåväl.
Diffe” är Namnet vi i min 12-Stegs-Gemenskap
Sådär lite familjärt ger/gett till Det Där Monstret
Som liksom bor inuti Oss…
Djävulen På Ens Axel –
Om man så vill…

image

Lite Så Här tänker jag mig att Min Diffe ser ut…
Och agerar, för den delen, också!!
Inte precis Nån MYSIG Figur…

I mitt fall (kanske är det så för ALLA, ska låta det vara OSAGT!!)
Är Diffe Som en Sammanlagd Kontenta
av Mitt Själv-Hat/ Självförakt/ De Negativa & Förringande Omdömen
som liksom klibbat sig FAST vid mig under min år i Livet…
De Omdömen som Diffe liksom livnärt sig på…

Okay.
Så då vet jag DET.

Men.
Vart går jag,
Vad GÖR JAG med mina Insikter/
Min Kunskap..??
För…
Att BARA VETA –>
RÄCKER INTE
Insikt utan Efterföljande Handling
Leder ENDAST till SKAM.

Jag tänker ta mina Insikter och börja Gå på Möten igen.
Jag vill nämligen INTE att min Diffe ska VINNA.

JAG VILL LEVA.

Dom över Död Man…

Av ohejdad vana är Rubriken ett Citat.
Denna gång ur ”Havamal”.
En Dikt ur Eddan, ett ”Epos” som härstammar från Vikingatiden.

Jag citerar fritt ur minnet;

”Fä dör
Fränder dör
En Dag dör ock Du
Men Ett Vet jag som Aldrig Dör
Dom över Död Man

Min Morbror dog på en Fredag.
Klockan hade varit lite över tre på eftermiddagen.
Han hade somnat in. Ganska stilla…

Begravningen var nu i Onsdags.
Prästen var rätt bra… Om man nu kan uttrycka sig så…
Min mamma & pappa var inte ens bjudna.
Lika så gott det.
Vad FAN skulle de ha gjort DÄR –
kan man fråga sig..???

Syrran och hennes man, Bästa Vännen J och jag var där…
Begravnings-kaffet var påkostat.
Smörgåstårta av finaste sort.
Tårta.
Lättöl till alla och envar.

Ändå.
En märklig Tomhet.
Nyss var Han ibland oss…
Nu borta för ALLTID…
Ja. Det är kanske så det ÄR.

Jag å Kriminal-Professorn…

Jovars… brukar Han ju säga…
Med det karaktäristiskt tung-andade [på grund av grav Övervikt/ Fetma troligen] släpiga sättet att tala… Det som gör Honom så tacksam att imitera, den Rikskände Kriminal-Professorn… ”Gustavs Grabb” som jag vill minnas att Han döpt sin Självbiografi till…
Och jag är inte sämre jag.
Jovars.
Jag fyllde 46 i Lördags.
Tackar som frågar.
Födelsedagen avlöpte Någorlunda/ Hyffsat/ Hyggligt.
Jag Överlevde/ Genomlevde/ Uthärdade
En av De Dagar i Mitt Liv
Som vanligtvis river upp och igång Ångest(en) & Sår(en) i Mig
Påminner om De Trasiga Familjebanden
Min Dyssade/ Dysfunktionella Familj…
Min Ensamhet är ALDRIG Så ENSAM
som just på Min Födelsedag…
Person-Bästa var nog ändå det Året
då det ÄNDÅ ringde på Dörren
Glatt överraskad gick jag för att öppna,
Hoppades att KANSKE, kanske
var det Någon av mina Vänner,
Nån fd Pojkvän,
Min Syster,
Nån av mina Bröder,
Pappa,
Eller kanske Mommy Dearest…

MEN.
Det var Kronofogden som stod där.
Med ett Mottagnings-Bevis jag skulle skriva på.
Jaa. De valde ju en FÖRTRÄFFLIG DAG att överlämna det på!!

I År hade jag SETT TILL att Inte Vara Ensam.
Sett Till att Fylla Min Dag med Människor – Vänner.

Det blev rätt Okay.

Lite TROTS Middagen på Kvällen hos min Moster och hennes Man, den Döende Morbrodern…

Ja.
Herregud
Vad blev det av mitt Liv…

Svamp-Bob

Tydligen finns det ett Barnprogram på TV
om en figur som heter Svamp-Bob Fyrkant.
Svamp-Bob är – efter vad jag förstått – en Svamp.
Av typen Biltvätt-Svamp.
Så Svamp-Bob suger upp ALLT…
Jodå. Det Känns Igen.
Tänker ”Det Självutplånande Barnet och Sökandet efter en Sann Identitet”
(eller vad fan den nu heter)
Alice Millers BRILLIANTA BOK.
Tänker Begreppet Vuxna Barn.
Tänker Affekt-Inkontinens.
Tänker GRÄNSLÖSHET…

Mentalt Mellanspel.
Jag har FÖR DJÄVLA Ont
i Min Mage.
Jag är inne på Tredje Dygnet
av Diarre
och det finns INGET
Glamouröst
i Diarre.
Nånstans.

Den Här Sommaren
har varit en Skit-Sommar.
Pardon my Pun.
Jag har varit –
känt mig
INTENSIVT Ensam.
Inte Varit Riktigt Frisk –
FYSISKT.
(Läs Magen.)
Isolerat Mig.
Haft Trauma-Reaktioner
på Diverse Företeelser.
Nej. INTE Diverse Företeelser.
EN Specifik Företeelse.
EN Specifik Person.
Återkommer kring Detta.

Det är Nåt EXTREMT MÄRKLIGT…
Men FLERA GÅNGER i mitt Liv…
Tycker jag mig ha upptäckt att Offer & Förövare
finner varandra
på Något Osynligt Märkligt Sätt…
Som om Båda Parter –
KÄNNER IGEN VARANDRA –
Redan INNAN Spelet Börjar…

Vid Torget där jag bor
i den Hyffsat Centrala Förorten
Finns ett antal Lokala Butiker…
Vi hade En Second Hand/ Antik/ Loppis-Butik
Som nu är Nedlagd.
I samma Lokaler har det öppnat en Ny Butik
Som tydligen tänker ha ett Liknande Sortiment…
Den drivs av en Man i 50-60-års Åldern som är ALLT ANNAT än Behaglig…
Dvs – GIVETVIS – är Hans YTA polerad och TREVLIG –
Som hos de flesta Män av Den Typen…
Men Jag – jag har varit med För Länge
För att INTE lyssna på min magkänsla!!
Jag var ju DOCK nyfiken på denna Nya Butik…
Gick in där för kanske en månad sen…
Det var några killar i 20-30 års-åldern som höll på att snickra
I Källaren skulle det finnas Second Hand Grejer.
Jag frågade om jag fick gå ner och kika,
och det fick jag.
Jag tittade och såg några Amatör-mässigt uppställda bord
Med lite random utställda Keramik & Porslin-prylar…
”Antik & Loppis”-Människan i mig kunde inte låta bli att ställa i ordning lite grann och dessutom såg jag att bland skräpet där nere stod en ljusstake av Gefle Porslinsfabrik… En Röd Rubin. Av Designern som heter Percy-Nånting…
Jag nappade den och tog med den upp och talade om för Killarna att Den Ljusstaken var det lite pengar i… Så det var ju synd om den stod i Källaren där vem som helst kunde sno den!! Och så pratade jag lite om Vad jag gjort med deras porslin… (ställt ihop alla muggar & koppar och satt prydnadsakerna tillsamnans). Killarna tyckte att det var JUSTE med tips. Då kom ”Chefen”. En man i 50-60-års åldern från Beirut med tjock guldkedja runt halsen och en opålitlig blick. När han hörde om vad jag gjort, tolkade han GENAST ALLT Detta som Kritik mot Honom (!!!).
[Redan DÄR borde jag Anat Oråd!!]
Han frågade mig emellertid om jag ville börja i Hans Butik – istället för på den Praktik där jag är Nu…
Och Nånting hos den där Mannen, hans aggressiva sätt, eller jag vet inte vad… Gjorde att jag inte svarade NEJ rent ut, utan lindade in det. Dessutom hade han en äldre Skyltdocke-Byst jag ville ha… Som fick mig att nånstans liksom SMÖRA lite… Vilket jag i efterhand känt SKAM över!!
Nåväl.
När jag i Söndags tittade in i Samna Butik igen,
försökte han flirta med mig… som om jag skulle FALLA FÖR DET å börja jobba i hans butik FÖR DET!!! Alternativt jobba GRATIS… Han måste ju tro att jag är HELT DUM I HELA HUVUDET!!!
Men. Det liksom ”ÄCKLIGA” är/ var/ att min Magkänsla säger mig att Han är en sån som slår kvinnor/ alternativt utnyttjar Makt/ Kontroll…
Å **ÄNDÅ** satt jag där å tjatade med honom.
Diskuterade Värdering av Dödsbon.
Vad ”vi på min praktikplats tar”…
Å det KÄNDES som att Be-friend’a En Förövare…

Kanske var jag EXTRA KÄNSLIG eftersom jag under förmiddagen hade talat om Farsan å övergreppen m min Kusin…

Katten har varit Sjuk i Sommar.
”Vänner” till mig har gett mig skuldkänslor
över att hon inte är försäkrad…
Hon är dock nu Någorlunda Frisk.
Hon fyllde 8 År den 10e Augusti.
Och Hon, min Katt, är min Närmaste Anhörig…